Drömmen om Paris, Rom, Mallorca /Palamos. Drömmen om att få leva i kärlek och kunna skapa fritt. Kärsti reste till Paris 1947, året innan hade hennes blivande make, Staffan Östlund flyttat dit. De bosatte sig i den lilla byn Villiers Le Bel, strax utanför Paris. I ett vackert fd. Orangerie fanns plats för skapande och en massa kärlek. I denna tid, strax efter andra världskriget, var utmaningarna många och resurserna små. Ingen telefoni, inga fungerande banker, inga kreditkort och helt enkelt ingen säkerhet. Då har man varandra, inga andra. All tid för konsten!

Ett lyckligt konstnärspar i Paris 1947
Konstnärsparet tänkte inte bara kreativt i skapande av en skulptur. Även ett fotografi kunde skapas annorlunda. Kärsti i samma pose som Staffan skapat skulpturen av henne.
Uppehållstillstånd behövs för att studera konst; "estudias de arte".

Året är 1947 och ett matpaket har kommit från mamma Märta till Paris. Pengar gick inte att skicka på den här tiden, men mat gick bra. Dags för fest! Läs tack brevet hem nedan.


Paris den 19 oktober 1947
Kära lilla mamms!
En stor kram och ett tack så innerligt för det underbara paketet! Allt var finfint, cigaretterna och tidningarna jättebra* . Du kan inte ana vilken fest det blev och vi äter nu så vi nästan spricker. Ja, du är alla tiders mamma!
- vi mår bra och tiden flyger iväg så man hinner knappt med själv. Här strejkar dom litet var, så är besvärligt för oss om morgnarna då vi få lov att gå till utställningen som tar omkring en halvtimme men det är ju på sått o vis skönt med promenad men ska man på
gå fram och tillbaks flera gånger då blir det lite tröttsamt. Metron (en underjordisk bana) strejkar nämligen och även bussarna så sen finns det bara bilar kvar att åka med men dom finns ej att uppbringa dom heller. ja, parisarna har det ej för lätt emedan de ha så låga löner o allting stiger så man undrar ej på det. Imorrn kanske det blir generalstrejk d.v.s alla strejkar och då ska väl även vi ha stängt antar jag. Därför kanske det dröjer innan detta brev kommer fram!? Annars så är det ljuvligt höstväder här varmt o soligt på dagarna men kallt på kvällarna. Idag såg vi flera stå nere void Seinekajen som gav sig ut att paddla iklädda bara badbyxor. Kan man tänka sig detta i slutet på oktober hemma?
Utställningen slutar den 5 november, sen ska allt inpackas och sedan rivas, runt den 15 'a 20 november, så länge håller nog Staffan kanske på där nere. Få se sen hur det blir. Jag kanske ska fara hem efter att varit här 3 månader omkring den 11 november. Jag vet ej hur jag gör ännu eller kanske stannar vi båda. Komma hemåt i början på december? Får vi det?
Sen sist jag skrev har ej hänt nåt särskilt vi har varit på en del utställningar bara slutar nu för denna gången med många kära hälsningar och kramar o pussar från "lillgumman"
Hälsar förstås så gott till alla hemma! Må så gott och skriv snart.
P-S 20-10 Tack för brevet idag! Å det är så roligt med brev hemifrån. Roligt att ni mår bra och Du låter så pigg o glad nu hoppas det är så. Längtar litet hem ibland, emellanåt men man får välja mellan Sverige o Staffan o som det är får man ju bara ta, ena åt gången. Hej!!!
* Jag blev så glad för tidn. Jag visste ej var jag skulle börja någonstans...
** Kära Tant, tack så oändligt för det härliga paketet vi är oändligt tacksamma , ett tack för cigaretterna Hälsningar Staffan

Framför orangeriet i den egna stora parken i Villiers le bel.
Ånyo ett kreativt fotografi, tankar och kärlek inne i kroppen.
En paus, ett stilleben eller en skulpturpose utanför ett av de stora fönstren i hemmet i Villiers Le Bel 1948
Staffan, lill-staffan, Skulptören Asmund Arle, Kärsti, tandläkarna Wikström på besök i Villiers Le Bel
Staffan nere vid stranden på Mallorca.
Staffan skapade allt möjligt av ingenting. En liten båt att ta sig över bukten.
Fin i Paris