Allt

vad Du ger mig
Dina ord
Din famn
och Din glädje
blir den trygghet
som trots allt
jag förnimmer


Kärsti skrev och skrev. I hennes arkiv finns det tusentals ark med poesi. Små lappar, stora pappersark. Handskrivet, ibland nedknappat på gammaldags skrivmaskin. Drömmen om att få bli publicerad var stark. Men viljan att få skriva var ännu starkare. Kanske var just skrivandet en del i den läkningsprocess som skedde i hela hennes liv. När skulle hon få satsa på sig själv och sitt skrivande. All tid gick till att vara konstnärshustru, vara ett stöd till sin man, en man som hela tiden tvivlade på sitt skapande. Tid till att skapa en familj. Kärlek fanns det överflöd av, men alla resurser gick till skapandet. Inget fick hindra konsten!

Musik är för mig
Dina ögons glans
Din varma hand
Din mun som ler
Hjärtats slag
klappar hårt
Låt mig alltid
få vandra så här
vid din sida

Blott Din hand
och Din blick
ger mig kraft
att på nytt
börja dagens bestyr
När du åter Du är
i min närhet igen
vill jag söka att ge
all den kärlek och tro
som mitt hjärta försmår
Låt mig alltid få
vara hos Dig

Som ett virrvarr av damm
som tycks leka tafatt
i solljusets skimrande luft

Som ett virrvarr av damm
i soljusets rand
som tycks leka tafatt

Som ett virrvarr av damm
i soljusets skimrande luft
som tycks leka tafatt
i morgonens gryning
jag liknar vid tanken
som far hit och dit
.

Som asplövet darrar
nånstans inom mig
en aning
som väcks
av Ditt anletsdrag
Din mun säger ett
men Ditt öga nåt mer
och jag känner nånting
som en skugga med ens
Jag vill be
jag vill ropa
men jag förblir stum
och Din gåtfullhet
den får bli din